JSON
Gustafsson J, Nordman A, Hjärthner-Holdar E, Stilborg O
Jönköping läns museum arkeologisk rapport 2024:07 - (-) - [2024-11-15]
Under två perioder hösten 2021 och våren 2022 genomförde Jönköpings läns museum en arkeologisk undersökning av en blästplats L1959:1765 samt två stensättningar L1961:5993 och L1961:6087 inom fastigheten Våmb 30:10 i Våmbs socken, Skövde kommun. Anledningen till undersökningen var Cementa AB:s planer att utvidga sitt kalkbrott. Blästplatsen omfattade 26 blästugnar eller rester därav som har daterats till perioden AD 0–540. Ugnarna har varit av typen schaktugn med underliggande slagginsamlingsgrop. Undersökningsområdet hade odlats intensivt under flera hundra år varför endast den nedersta delen av den underliggande slaggropen kvarstod av ugnarna. I fyllningen i groparna låg förutom varierande mängd järnslagg även fragment av själva ugnsschakten som hade byggts av lera. Förutom schaktugnar undersöktes ett antal härdar och ett par stolphål. Platsen har varit en aktivitetsyta för framställning av järn. Inga andra moment som kan förknippas med järnframställning eller vidare bearbetning av produkten kunde identifieras på platsen. Framställningen på denna plats kan betraktas som en säsongsbunden bisyssla där övriga arbetsmoment, såsom kolning, inhämtande och rostning av malm samt införskaffande av lera till ugnarna, har skett på annan plats. Gravarna som låg 80 respektive 100 meter sydväst och väst om blästplatsen bestod av stensättningar. Den södra L1961:5993 hade anlagts på en kalkstenhöjd och under en oregelbunden stenpackning fanns brända och obrända ben efter både människa och djur. Övriga fynd bestod av krukskärvor och en bronsspiral. Benen i graven fick stor spridning i dateringar: från BC 1960 till AD 200. Den norra graven L1961:6087 var en rund fylld stensättning med tydlig kantkedja 6,5–7,0 meter i diameter. I mitten av graven fanns en rektangulär U-formad kistkonstruktion, 4,0×3,4 meter stor, av större stenar med en öppning åt söder. Graven var näst intill fyndtom. I fyllningen framkom två små silverbleck och ett par brända ben. Ett av benen – från människa – daterades till AD 80–230. Alla anläggningar är undersökta och borttagna.